Det kommer alltid samma kväll. Dörren sitter uppe, barnet har upptäckt den, och så kommer frågan du inte hann förbereda: vad heter han? Du har ungefär fyra sekunder på dig, och det du svarar blir namnet familjen använder varje morgon i en månad.

Så det är värt att välja med lite omsorg. Inte för att det finns rätt och fel – utan för att ett namn som är krångligt att säga, eller som låter fånigt när det står under ett brev, kommer att skava i tjugofyra dagar.

Här är hela listan, sorterad efter hur namnen låter och vem de passar. Längst ner finns de riktigt gamla namnen ur svensk folktro, och vad nissen faktiskt kallas hos grannarna.

Tre saker som gör ett bra nissenamn

De flesta namnlistor är just bara listor. Men det finns tre saker som skiljer ett namn som håller hela december från ett som byts ut den fjärde dagen.

  • Det ska gå att säga tjugofyra morgnar i rad. Ni kommer att säga namnet varje dag, ofta före kaffet, ofta till ett barn som redan är på väg någonstans. Två stavelser vinner nästan alltid. "Truls" överlever. "Nils-Sebastian" gör det inte.
  • Det ska tåla en namnteckning. Nissen skriver lappar, och lappen ska se ut som något en liten gammal figur klottrat i mörkret. Korta namn med hårda konsonanter ser handskrivna ut. Långa namn ser ut som en vuxen har suttit och format bokstäver.
  • Det ska vara barnets, inte ditt. Det roligaste namnet i rummet är nästan alltid det barnet självt hittar på. Fråga innan du bestämmer. Får du "Bulle" så är det Bulle som gäller, även om du hade tänkt dig något med mer värdighet.
Ett fjärde råd som inte är en regel: skriv upp namnet någonstans. Inte för barnets skull – för din. Det är förvånansvärt lätt att kalla honom Truls den första veckan och Tusse den andra, och barn märker sådant direkt.

Klassiska namn – de som låter som att han alltid hetat så

Gamla svenska mansnamn, gärna sådana som känns en generation för tidiga. De gör jobbet gratis: ett barn hör direkt att den här figuren är äldre än huset.

  • Nisse
  • Truls
  • Halvar
  • Sigge
  • Folke
  • Torsten
  • Ebbe
  • Malte
  • Ivar
  • Gunnar
  • Hilding
  • Verner
  • Sixten
  • Assar
  • Sune
  • Tage
  • Ture
  • Vidar
  • Åke
  • Örjan
  • Knut
  • Ragnar
  • Valter
  • Bengt
  • Esbjörn

Busiga namn – för nissen som välter saker

Namn byggda av ljud snarare än av namn. De passar familjer där nissen är en tydlig upptågsmakare, och de är lätta för små barn att säga eftersom de nästan är ljudhärmning.

  • Snurre
  • Kludd
  • Rufs
  • Skutt
  • Pling
  • Rassel
  • Fnysse
  • Virr
  • Knorr
  • Trixel
  • Puttre
  • Kringla
  • Krumelur
  • Bulle
  • Skrammel
  • Vippa
  • Rumla
  • Fippel
  • Sladdra
  • Slarv
  • Tuss
  • Bock
  • Snok
  • Klet
  • Spjuver

Mjuka namn – för de allra minsta

För ett barn på två eller tre år ska namnet vara något att gosa med, inte något att uttala rätt. De här är korta, rundade och nästan omöjliga att säga fel.

  • Lull
  • Nubb
  • Dutt
  • Plutt
  • Smulan
  • Tott
  • Vante
  • Ludd
  • Nopp
  • Sockan
  • Tofsen
  • Ärt
  • Knopp
  • Dun
  • Mysa
  • Bulle
  • Prick
  • Lo
  • Mos
  • Nopper

Namn till nissor

Nissen behöver inte vara en gubbe. Folktrons gårdstomte var det oftast, men traditionen ni bygger hemma är er egen, och en nissa fungerar precis lika bra. Samma logik gäller: kort, gammaldags, lätt att säga.

  • Nissa
  • Nilla
  • Tova
  • Signe
  • Hulda
  • Elna
  • Sunna
  • Vilja
  • Gerd
  • Ranka
  • Majken
  • Bothilda
  • Dagny
  • Vendela
  • Selma
  • Stina
  • Britta
  • Åsa
  • Ingrid
  • Elsi
  • Rakel
  • Klara
  • Frida
  • Lova
  • Gunnel

Syskonnissar – namn som hör ihop

Om ni har fler barn, eller fler dörrar, är två nissar ofta enklare än en. Barnen slipper dela, och nissarna kan dessutom skylla på varandra – vilket är det mest användbara påhittet i hela traditionen.

  • Nisse och Nissa
  • Truls och Tova
  • Knut och Knuta
  • Sigge och Signe
  • Halvar och Hulda
  • Tott och Tuss
  • Lull och Lulla
  • Rufs och Ruff
  • Vante och Sockan
  • Skutt och Hopp
  • Pling och Plong
  • Bulle och Brasa

Goanisse, tomtebisse och tussen – namnen ur folktron

De flesta nissenamn är påhittade i vardagsrum de senaste tio åren, och det är helt i sin ordning. Men figuren är äldre än så, och i landskapen hade han en rad namn som fortfarande fungerar utmärkt.

Goanisse – "gode nissen"

Goanisse betyder ordagrant "gode nissen", och är belagt i de sydsvenska landskapen. Det är kanske det finaste av alla gamla namn, för det är det enda som säger något om vem han är – inte var han bor, inte hur stor han är, utan hur han uppför sig. Uttalet är "goa-nisse", med trycket på första stavelsen. Vill ni ha kortformen heter han Goa, och den fungerar lika bra under ett brev som vid frukostbordet.

  • Tomtebisse – samma figur, äldre form.
  • Lillnisse – den lilla nissen, i motsats till gårdens stora tomte.
  • Tussen – kort och användbart. Blir "Tusse" i munnen på ett barn.
  • Tomtpyssel – bokstavligen den som pysslar om tomten.
  • Tomtebese och tömtvittra – två dialektformer som är lite för knöliga att använda, men roliga att känna till.

Vill ni ha ett namn som är både gammalt och lätt att säga är Goa, Tusse och Bisse de tre bästa kandidaterna. De kommer ur riktig folktro, de är två stavelser eller mindre, och ingen annan familj i klassen kommer ha samma.

Och varför heter han "nisse" över huvud taget?

Ordet nisse är från början samma sak som namnet Nisse – smekformen av Nils, som i sin tur kommer av Nikolaus. Att kalla väsendet vid ett vanligt mansnamn var inte slarv utan försiktighet: man undvek att säga vad han egentligen var, ungefär som man sade "den lilla" om annat man inte ville locka fram.

Tomte har ett annat ursprung. Det kommer av tomt och betyder ungefär "han som hör till stället". Gårdstomten var alltså inte en jultomte utan en som bodde där, året om, och skötte djuren i skymundan. Han fick sin gröt på julafton som betalning, inte som present. Om skillnaden mellan nisse, tomte och jultomte har vi skrivit en hel artikel.

Vad nissen heter i Norden

Det här är den del ingen annan namnlista har, och den är värd fem minuter – dels för att den är rolig att berätta vid frukostbordet, dels för att den visar att er lilla dörr sitter i ett sammanhang som är större än Sverige.

Danmark: nissen som driller

I Danmark heter han precis som här, nisse. Men den busiga varianten har ett eget namn: drillenissen, av at drille – att retas, att driva med någon. Busen kallas nissedrillerier, och många familjer gör en drillenissekalender med tjugofyra påhitt.

Skillnaden mot svenskan är fin och värd att lägga märke till. Vi säger bus, som är något man gör. Danskarna säger drilleri, som är något man gör mot någon. Deras nisse retas alltså med familjen; vår ställer bara till det.

Norge: rampenissen

Norrmännen kallar honom rampenisse – av ramp, ungefär "buse" eller "rackare". Hans upptåg heter nissestreker eller rampestreker. Upplägget är detsamma: han flyttar in 1 desember eller första söndagen i advent, och håller på till julafton.

Finland: tonttu

På finska heter han tonttu, som är samma ord som vårt tomte – lånat rakt in i finskan från svenskan, och alltså byggt på samma tanke om någon som hör till stället.

Island: tretton bröder i stället för en nisse

Den isländska varianten är den mest annorlunda, och den enda som slår nissedörren i enkelhet. Där kommer jólasveinarnir, "julgossarna" – tretton bröder som stiger ner från bergen, en per natt.

Så här fungerar det, och det är värt att ta långsamt: den förste kommer den 12 december, och sedan kommer en ny broder varje natt ända fram till julafton. Ingen av dem går hem under tiden. På julaftonskvällen är alltså alla tretton på plats samtidigt.

Sedan vänder det. Var och en stannar i tretton dagar, så den som kom först går också hem först – den 25 december. Därefter försvinner en broder om dagen, i samma ordning som de kom, tills den siste går hem den 6 januari. Den dagen heter þrettándinn, trettondagen, och då är julen slut på Island.

  • 12–24 december: en ny broder varje natt. På julafton är alla tretton här.
  • 25 december–6 januari: en broder går hem varje dag, i samma ordning som de kom.

Barnen ställer en sko i fönstret. Varje natt lägger nattens broder något litet i skon. Ingen dörr, inget pyssel, ingen uppsättning – en sko.

Och namnen är underbara, för var och en har exakt en egenskap:

  • Stekkjastaur, Fårfållepinnen, kommer 12 december och smyger in i fårhuset
  • Þvörusleikir, Slevslickaren, 15 december, slickar slevar
  • Pottasleikir, Grytslickaren, 16 december, tar de odiskade grytorna
  • Hurðaskellir, Dörrsmällaren, 18 december, smäller i dörrar hela natten
  • Skyrgámur, Skyrslukaren, 19 december, äter upp all skyr – en tjock isländsk syrad mjölkprodukt, ungefär mitt emellan kvarg och grekisk yoghurt
  • Gluggagægir, Fönsterkikaren, 21 december, kikar in genom fönstren
  • Gáttaþefur, Dörrsnusaren, 22 december, nosar upp nybakat
  • Kertasníkir, Ljustiggaren, 24 december, snor stearinljus

Det finns fem till, och alla har samma logik: ett namn, ett bus, klart. Det är faktiskt en mycket bra modell även för en svensk nisse. Ett barn under sex minns en figur med en enda egenskap. Dörrsmällaren smäller i dörrar – det är hela personligheten, och den räcker.

En detalj värd att känna till: 1746 förbjöds det på Island att skrämma barn med julgossarna – den danske kungen ogillade att de användes som uppfostringsmetod. Förbudet kom alltså inte för att skydda en snäll tradition, utan för att bröderna var rena skräckfigurer som hämtade barn som inte skötte sig. Gemytliga blev de först långt senare. Att vuxna oroar sig för hur läskiga julfigurer får vara är ingenting nytt – det har man gjort i snart trehundra år.

När namnet är valt

Tre små saker som gör att namnet fastnar, och som tar sammanlagt tio minuter.

  1. Sätt en namnskylt på dörren. En pappersremsa med namnet på, fastklistrad över eller bredvid dörren. Det gör namnet officiellt på ett sätt ingenting annat gör, och det är det första barnet visar för den som kommer på besök.
  2. Låt nissen skriva under. Varje lapp, varje brev, samma namn längst ner. Det är också där det korta namnet lönar sig – en namnteckning ska se hastig ut.
  3. Håll fast vid det. Byt inte namn mitt i december, hur bra det nya än är. Spara det till nästa år. Nissen får gärna få ett syskon som flyttar in då.

Och om barnet döper om honom på eget bevåg den nionde december: låt det ske. Det är då namnet blir barnets, och det är hela poängen.