Att starta nissetraditionen kan kännas knepigt. När gör man det? Vad säger man? Och hur svarar man när barnet frågar om nissen är på riktigt? Vi har samlat det vi själva önskar att vi hade vetat från början.

1. Välj en tidpunkt som passar er

Klassikern är 1 december – samtidigt som adventskalendern. Då glider nissen in i en redan magisk tid och ingen behöver förklara varför just i dag.

Men det finns ingen regel. Första advent fungerar lika bra, och börjar ni den 8:e går det också utmärkt – nissen har helt enkelt varit på resande fot och kom hem sent. Det är ingen skam i att starta lugnt, och det är betydligt bättre än att starta stort och tappa orken vid Lucia.

2. Skriv det första brevet

Ett kort, handskrivet brev från nissen är hela introduktionen. Använd skrynkligt papper, en udda penna, och skriv lite konstigt. Ungefär så här:

Hej små vänner! Jag heter Nisse och jag bor bakom väggen i ert hem. Jag har varit här hela tiden, men på julen blir jag lite modigare. Varje natt i december tänkte jag hitta på något. Ni kanske märker det när ni vaknar. Hälsningar, Nissen.

Lägg det på köksbordet kvällen innan, eller på en stol där barnen brukar sitta. Mer behövs inte första dagen. Vill ni ha fler färdiga texter finns tio nissebrev att kopiera rakt av.

3. Nissens fyra regler

Det har vuxit fram ett litet regelverk kring nissedörren, och det är värt att kunna – inte för att prestera, utan för att slippa hitta på svar på stående fot en tisdagsmorgon:

  • Nissen syns aldrig. Han rör sig bara när ingen tittar.
  • Han bor bakom dörren från 1 december till julafton.
  • Dörren går inte att öppna. Den är inte låst – den är bara nissens.
  • Han busar på natten, aldrig mitt på dagen.

Reglerna är hjälpsamma, inte heliga. Bryter ni mot dem för att det passar er familj bättre händer ingenting alls.

4. Var beredd på frågorna

Barn kommer att fråga. Här är de vanligaste, och svar som håller:

  • ”Var bor nissen?” – ”Bakom väggen, i en liten värld vi inte kan se. Han kommer fram när vi sover.”
  • ”Får jag se nissen?” – ”Han syns aldrig. Han rör sig bara när ingen tittar – det är liksom hela grejen med honom.”
  • ”Varför går inte dörren att öppna?” – ”Den är inte låst. Den är bara hans, precis som ditt rum är ditt.”
  • ”Hur ser han ut?” – ”Vad tror du? Rita honom, så får vi se vad han tycker!” Ett färdigt nisseuppdrag på köpet.
  • ”Är nissen på riktigt?” – ”Vad tror du själv?” Låt barnet leda samtalet. Magin är barnets, inte din.

5. Håll det litet första veckan

Frestelsen är stor att gå all in. Motstå den. Tre lugna bus i rad är magiskare än ett enda extravagant, och de är dessutom möjliga att upprepa nästa år. Spara det stora till Lucia och sista veckan – om ni orkar då. Gör ni inte det är det också helt i sin ordning.

6. Spara nissens första brev

Lägg det i en mapp eller pärm. Om fem år kan ni titta tillbaka på det och minnas julens magi.